REGISTRERING

• Registerknapparna (för bas respektive diskant) är märkta antingen med namn på instrument vars klang efterliknas eller också med hjälp av en cirkel med prickar i som anger vilka stämmor man har. Den senare typen av symbol använder sig av terminologi som man lånat från kyrkorgelvärlden. Det förekommer även kombinationer av instrumentnamn och prickmarkeringar.
• De instrumentnamn som används är långt ifrån standardiserade. Det är därför bättre att använda prickmarkeringarna i dragspelsnoter och då man vill få en dragspelsorkester att använda rätt register.
• Antalet register begränsas av antalet kombinationsmöjligheter man har med stämmorna (fritungorna). Beroende på hur många stämmor (körer) man har i bas respektive diskant så kan man maximalt ha ett visst antal register.
• Det teoretiskt maximala antalet register eller klanger är 2^N-1, där N är det maximala antalet stämmor som kan ljuda samtidigt för en enskild not. Man får dra bort 1 eftersom en av kombinationsmöjligheterna är att inga stämmor ljuder överhuvudtaget, vilket är en meningslös kombination. Exempel:
• N = 1 : Bara ett register - ingen knapp behövs!
• N = 2 : 3 register
• N = 3 : 7 register
• N = 4 : 15 register
• N = 5 : 31 register
• N = 6 : 63 register (detta dragspel skulle vara väldigt tungt!)
• N = 3 eller 4 är det vanligaste (tre- eller fyraköriga) och jag har aldrig sett ett dragspel med N > 5.
• I praktiken är antalet register ofta mindre än vad som är teoretiskt maximalt. Detta görs för att spara vikt. Det skulle även vara förvirrande med för många register och många skulle låta väldigt likt varandra. De flesta dragspelare brukar välja ut några favoritregister och hålla sig till dem, dvs alla knappar används inte.

• De vanligaste prickmarkeringarna är uppbyggda av följande element:

4 fot - Längden på en orgelpipa som ljuder en oktav över det noterade värdet

8 fot - Längden på en orgelpipa som ljuder i samma oktav som det noterade värdet

16 fot - Längden på en orgelpipa som ljuder en oktav under det noterade värdet

• 8-fot-stämmorna kan utgöras av både två och tre olika stämmor (fritungor) med lite olika stämning. När man använder dessa i kombination så får man den berömda musettklangen. Beroende på hur mycket som skiljer i stämning mellan de olika stämmorna (fritungorna) så blir klangen "våt eller torr (wet and dry på engelska)" . Olika varianter på 8-fot-stämmor:

eller eller eller

• På mitt Zero-Sette L40 har jag följande register:

BASSOON, BANDON, ORGAN, ACCORD,

HARMON, MASTER, VIOLIN, MUSETTE,

CLARINET, OBOE, PICCOLO

• Detta innebär att mitt dragspel endast använder sig av 11 av de 15 möjliga kombinationerna med N = 4 - dessa är utelämnade:

Tillbaka till Hans Palms Dragspelssida: startsidan

Hans Palm 1996, hans.palm@mailbox.swipnet.se , postadress