Det här är ett femradigt kromatiskt knappdragspelssystem (C-system). Det finns andra system också men det är detta system som är vanligast i Sverige. Omkring 90% av de svenska dragspelarna spelar på knappdragspel och resterande 10% på pianodragspel. (Jag räknar här endast dragspel och inte durspel, magdeburgerspel och liknande.)

Fördelar med knappdragspel jämfört med pianodragspel (Tänk på detta alla pianodragspelare!):

(Jag har också gjort en mer fullständig jämförelse mellan pianodragpel, knappdragspel och "det likformiga (uniforma) dragspelet".)

• Enklare fingersättning.
• Titta på schemat ovan där en oktav C-C är markerad. Det behövs bara tre närliggande rader för att spela en godtycklig skala eftersom rad 1 och 2 (rad 1 är den yttersta raden, den understa i schemat ovan) återkommer i rad 4 och 5. I praktiken använder de flesta dragspelarna normalt bara de tre yttersta raderna. Om man håller sig till tre närliggande rader så kan man välja bland tre alternativa fingersättningar (rad 1-3, rad 2-4 resp. rad 3-5) - spelar man på fyra eller alla fem raderna så finns det ännu flera alternativa fingersättningar. Dessa alternativa fingersättningar är väldigt bra att ha när man spelar en svår låt.
• Knapparna sitter nära varandra - bara halva avståndet C-C jämfört med motsvarande för pianodragspelet. Detta underlättar när man vill spela feta ackord (med många toner) med högerhanden.
• Knapparna har samma form och känsla. Om man är gehörsspelare (eller färgblind..) så finns det knappast någon anledning att ha olika färger på knapparna (utom för att veta var man ska börja med fingrarna). En del spelare har faktiskt exempelvis bara vita knappar.
• Följande fingersättningar (expandera länken) för de tre yttre raderna på ett knappdragspel kommer ursprungligen från en dragspelsskola av Jularbo/Gylling/Walter:
• Jag har tagit med fingersättningen för C-dur/A-moll, G-dur/E-moll, D-dur/H-moll.
• Fingersättningen för övriga tonarter är den samma som någon av de tre ovan. (C# somG, F som D etc).
• Skalorna går upp och ner och fingersättningen kan vara olika i de två riktningarna.
• Tummen är nummer 1 osv.
• Enkelt att transponera mellan olika tonarter.
• Om man håller sig till tre rader när man lär sig en låt så är det väldigt enkelt att spela låten i en annan tonart. Det är bara att bibehålla fingersättningen men börja spela från en annan startposition! Det kan dock vara 'knepigt' att välja rätt startposition - antingen flyttar man handen åt höger_eller_vänster och/eller upp_eller_ner. Man måste förstås välja en annan startposition även för vänsterhanden. Spelar man med standardbassystem så är detta inte svårt eftersom releativpositionerna mellan ackorden i en låt inte förändras.
• Om man kan spela direkt från noterna och låten råkar vara i 'fel tonart' - enkelt åtgärdat, 'låtsas' bara att du spelar enligt tonarten i noterna men välj en annan startposition för både höger- och vänsterhanden. Detta kan väl kallas 'transponering i realtid'! En lat knappdragspelare skulle faktiskt kunna ha alla låtar noterade i den lättlästa tonarten C och sen göra 'transponering i realtid' till godtycklig tonart!

Några (mindre) nackdelar:

• Om man är van vid att spela på pianotangenter så måste man lära sig en ny spelteknik. Detta tar dock inte speciellt lång tid och är verkligen värt besväret (se ovan).
• Knapparna kommer inte riktigt 'i rätt ordning'. På ett piano är tangenterna ordnade så att en högre ton alltid är till höger om en lägre. Det är inte riktigt så enkelt på ett knappdragspel.

Tillbaka till Hans Palms Dragspelssida: startsidan

Hans Palm 1996, hans.palm@mailbox.swipnet.se , postadress