Diskantdelen

och luftventiler (klaffar).

När man trycker ner en tangent i diskanten så aktiverar diskantverket en hävarm som öppnar en luftventil (klaff) för just denna ton. Med hjälp av registeromkopplaren styr man två andra ventiler som återfinns under den övre, synliga ventilen - en för varje uppsättning av stämmor (körer). Beroende på vilket register som är valt så tillåts luften strömma genom kanal 1 eller 2 eller båda. Kanalerna leder luften vidare till tonstockarna och stämmorna.

På nedanstående bild har jag tagit bort den övre klaffen (den ligger på diskanttangenterna). Man kan se två öppningar, varav den ena är stängd - detta är en av tre registreringskombinationer i diskanten mha tre uppsättningar av stämmor (körer). (På detta dragspel kan man genom att lirka en smula hitta ett sådant läge att båda öppningarna är stängda, även om ju detta är meningslöst eftersom det ju inte låter något då!)

På andra sidan av ventilerna hittar man tonstockarna.

I detta dragspel används tre tonstockar i diskanten. Varje tonstock har två stämplattor för 14 toner vardera. Man kan spela 42 (3*14) olika toner i diskanten.

Alan Polivka (acrdionman@aol.com) som har varit vänlig nog att kolla denna text (åtminstone den engelska versionen), ville påpeka att i ett tvåkörigt pianodragspel finns det bara två tonstockar i diskanten medan det i detta tvåköriga knappdragspel finns tre stycken.

Här är en av tonstockarna.

Denna tonstock producerar i grunden 14 olika toner. Det finns två luftkanaler för varje ton och en uppsättning av stämmor för varje kanal. De två uppsättningarna av stämmor (körer) kan kombineras på tre olika sätt mha registerknapparna.

Från ett annat håll:

Det finns 14 stämplattor på denna sida och ytterligare 14 på andra sidan.

Här är en av stämplattorna.

Det finns två stämtungor (fritungor) på varje stämplatta, den ena används för luftströmmens tryckriktning och den andra används vid luftströmmens sugriktning, dvs beroende på i vilken riktning man för bälgen. På stämplattan sitter stämskinn över respektive stämtunga. Skinnet är fastlimmat i ena änden mha shellack (eller lim). Skinnet (kan även vara av plast) används för att se till att luften bara kan strömma förbi en av stämtungorna i taget. På bilden ovan ser man att den högra stämtungan är täckt av ett skinn. Den vänstra stämtungan har sitt skinn på andra sidan av stämplattan, inuti tonstocken. Stämtungorna är fastsatta på stämplattorna mha nitar och stämplattorna är fastsatta på tonstocken mha en speciell sorts vax. Vaxet tätar och tillser att det inte sker något läckage - luft som inte kan användas till att producera ljud med. Ljud produceras när luften strömmar mellan gapet mellan stämtungan och stämplattan, vilket gör att stämtungan börjar svänga.

Detta är en fritunga, den typ av stämtunga som används i dragspel. Frekvensen är beroende av stämtungans längd och tjocklek.

Tillbaka till Hans Palms Dragspelssida: startsidan

Hans Palm 1997, hans.palm@mailbox.swipnet.se , postadress